Svenska Dagbladet, Kultur, 23 januari 1994

Kan vi lita på datorns texter?

Risken för förvanskning uppenbar och upphovsrätten i fara

Förutom de stora svårigheterna att bevara elektroniskt publicerat material för framtiden, vilket behandlats i två tidigare artiklar, finns ett par problem med datorbaserade texter, som är kännbara redan nu.

Det gäller autenticitet och upphovsrätt.

Under medeltiden kopierades böcker för hand, ofta av munkar vid klostren. Olika exemplar av samma bok var behäftade med olika fel och fältet var fritt för ändringar efter kopierarens godtycke. Boktryckarkonsten möjliggjorde

Karl-Erik Tallmo, författare och programutvecklare, funderar i tre artiklar över en rad problem inom det så kallade informationssamhället, komplikationer som har uppstått till följd av den elektroniska revolutionen. Detta är den tredje och sista rapporten. Den första och andra publicerades den 16 och 19 januari.

att texten kunde frysas i och med att den trycktes. Upplagan blev en konstant i stället för det enskilda exemplaret.

Vi har nu levt i mer än 500 år med känslan av att en bok är något relativt oföränderligt och tillförlitligt. Den elektroniska boken innebär dock i ett avseende två steg tillbaka, eftersom inte ens exemplaret är en konstant här. Alla som någon gång arbetat med ordbehandling vet hur enkelt man ändrar några ord i en datafil - och att det sker spårlöst.

Om jag loggar in på databasen Patrologia Latina och söker upp något av Tertullianus - kan jag vara säker på att jag läser Mignes edition?

Om jag kopierar texten på en diskett och ger den till någon, som i sin tur lämnar den till en bekant, som just skriver en doktorsavhandling: vågar doktoranden verkligen lita på att hans citat blir korrekta om han tar dem från disketten?

Den elektroniska textens lättillgänglighet är både dess stora styrka och dess stora svaghet. Om texter helt okontrollerat börjar spridas från person till person, uppstår ju risken för en närmast muntlig tradering. Texten kommer otvivelaktigt att degenerera.

När man med scanner (bildläsare) läser in texter och sedan med ett särskilt program överför bilden av texten till en riktig redigerbar datafil, uppstår alltid tolkningsfel. Exempelvis kan r+n uppfattas som m och noll som bokstaven O.

En fara ligger i att man av kostnadsskäl tillåter för hög felkvot. Det finns databasredaktörer som är beredda att acceptera så mycket som 20 procent fel. Sådana baser är i allmänhet avsedda endast för sökning. Tanken är att man skall gå till tryckta källor, när man väl funnit vad man söker. Men risken är ju, så länge textfilerna är möjliga att ladda ned via telefonnätet, att de sprids och uppfattas som källmaterial av mindre kritiska personer.

Ledaren för projektet Thesaurus Linguae Graecae, Ted Brunner vid University of California i Irvine, berättar i en debatt om copyright som pågår på det akademiska nätverket Internet, att han har bevis för att texter ur basen som spridits på databand har förvanskats för speciella syften.

Nyligen har alla svenska lagar från 1723 tom 1993 givits ut på CD-ROM-skiva, ett väldigt arbete motsvarande 17 volymer. Man kan ju föreställa sig en ny typ av databrott, den dag domstolarna inte slår i lagböcker längre utan kopplar in sig på en databas för att läsa om tex straffskalor. Då gäller det att någon kan garantera att texten inte har förfalskats.

Det lär finnas lösningar på problemet. En kontaminerad text kan fås att "självläka" med hjälp av korrigerande koder i texten. Man kan också få en sorts elektroniskt sigill som borgar för att den överensstämmer med en grundversion.

Bland det allra svåraste är faktiskt att definiera vad som egentligen utgör en elektronisk publikation. Vad är ett elektroniskt exemplar? En elektronisk utgåva?

Den amerikanska tidskriften Online Journal of Clinical Trials har t ex inga nummer utan växer organiskt allt eftersom artiklar läggs till eller stryks. Det finns inga gamla nummer och följaktligen inte heller några borttappade nummer. Hur arkiverar man en sådan publikation?

De stora dagstidningarna övergår nu alltmera från att arkivera sina egna artiklar i form av tidningsurklipp till att lagra texterna i databaser. Eftersom tidningsproduktionen numera är datoriserad i de flesta fall, är det mest rationella givetvis att skapa en "kran" någonstans i produktionsledet och "tappa" artikeltexten där för vidare befordran till arkivets databas.

Här finns risken att förändringar som uppstår efter tappningen inte påverkar arkiveringen. En artikel kanske inte publiceras i en viss version, kanske den utgår helt, och ändå registreras den i textarkivet såsom publicerad ett visst datum i just denna version. Ett urklipp på papper är onekligen ett odiskutabelt bevis på publicering.

Men även pappersklipp kan ju innehålla felaktigheter. De flesta journalister vet hur lätt ett faktafel i ett klipparkiv till synes lever ett eget liv och publiceras om och om igen, just därför att mindre nogräknade personer uppfattar varje klipp som en legitim källa och inte kontrollerar vidare.

Den elektroniska publiceringen kommer helt säkert att ge en ny innebörd åt ordet källkritik.

Många tror också att copyrightbegreppet kommer att behöva förändras.

- När TV-satelliterna kom fanns det också olyckskorpar som menade att upphovsrätten var död, säger Kenth Muldin, jurist på Svenska bokförläggareföreningen. Men de grundläggande idéerna inom upphovsrätten står sig nog den här gången också.

Det finns ännu inget bra system för att bevaka upphovsrättsliga intressen efter det att den första kopian av en datafil har laddats ned från en databas. Hur många kopior av kopian som görs kan inte kontrolleras.

Hos producenter av elektroniska publikationer, och särskilt inom multimediabranschen, är behovet av copyrightfritt material stort. Ju flera uttrycksformer som ingår i verket, desto fler musiker, tecknare och författare skulle behöva anlitas. Samtidigt har små producenter ofta inte råd att betala för allt detta. Suget är enormt efter copyrightfria musiksnuttar, ornament, bilder, filmer och bakgrunder. En livlig marknad där sådant säljs har redan uppstått.

I debatten förekommer också idéer om en sorts A-copyright och en B-copyright, med lägre ersättningsnivåer för elektroniskt publicerade alster. Möjligen skulle upphovsmännen inte behöva förlora på detta, eftersom deras verk skulle få en större spridning än annars. En sådan radikal reform skulle förmodligen bana väg för exempelvis monografier med fullständiga verk bifogade, i stället för som nu korta citat eller notexempel. En stor del av de fulltextdatabaser som nämnts i tidigare artiklar bygger just på copyrightfritt material som skrivits eller scannats in.

Här finns flera problem:

Någon skulle kunna få idén att ge ut böcker i juridik genom att kopiera lagtexter från den nämnda CD-skivan och för skams skull foga in några egna kommentarer här och där. Formellt kanske det är oantastligt. Svea rikes lag är offentlig handling och inte skyddad av copyright. Men är det moraliskt försvarbart att dra nytta av det arbete som 40 personer under två och ett halvt år har utfört för att sammanställa CD-skivan?

Och hur är det med t ex Strindberg? Han har varit död i mer än 50 år; hans verk är därmed oskyddade. Skulle jag ha rätt att utan att betala ge ut en CD-skiva med valda verk av Strindberg, om jag utnyttjar den textkritiska nationalutgåvan som grundmaterial och lägger i min scanner? Nej, för där finns noter och andra kommentarer som gör detta till en specifik upphovsrättsligt skyddad utgåva. Men om jag tar bort notapparaten och bara använder Strindbergs egen text?

Detta är mycket komplicerade frågor att reda ut, eftersom upphovsrätt måste gälla även för ett annars oskyddat verk så snart någon typ av "medvetna redaktionella ingrepp" gjorts. Det torde alltså inte vara endast noterna i en textkritisk utgåva som är skyddade, utan också den korrigerade texten i sig själv.

Kanske hamnar vi en situation, där det blir varje utgåvas felaktigheter som i praktiken är skyddade, eftersom dessa är det enda som kan skilja en utgåva från en annan. Med andra ord: Jag kan avgiftsfritt ge ut böcker av en författare som varit död i 50 är, men kan ursprungsförlaget konstatera att korrekturfelen i min utgåva exakt överensstämmer med dem som finns i deras egen utgåva, så har jag åtal att vänta. Processer av denna typ pågår redan i USA. Och det kanske behövs för att klargöra rättsläget.

På de stora datanäten planeras nu förvaltningssystem som skall ombesörja fördelning av arvoden till olika upphovsrättsinnehavare.

Sådana system måste ta hänsyn till att texter via näten faktiskt exporteras och importeras mellan länder med skiftande lagstiftning. Med undantag för transatlantiska överföringar kan mycket av detta säkert lösas i EU:s särskilda projektgrupper.

Inom EU räknar man med att marknaden för elektronisk publicering år 2000 kan komma att uppgå till cirka 3,2 miljarder ecu per år.

Jurister och programmerare har sannerligen en del arbete framför sig.

KARL-ERIK TALLMO