Svenska Macpressen nr 5, 11/5 1992

Snygg kerning - visst, men vad skall det stå?

I en tidning konkurrerar varje nyhet om uppmärksamheten som på en stor torgmarknad. Det behövs en signal på sidan som får läsaren att stanna upp. När läsaren hejdat sig har man ett par sekunder på sig att hålla kvar honom och få honom så intresserad att han läser hela artikeln. Men i kampen om läsaren får man naturligtvis inte lova mer än man håller. Om rubriken är braskande och ingressen lovar sensationer som det sedan visar sig att det inte finns täckning för i artikeln, känner sig läsaren lurad.

Rubriken skall vara konkret

Rubriken  tar fasta på ett konkret skeende, ett resultat eller en konsekvens av något.

Man brukar försöka undvika frågor i rubriker. Till polemiska artiklar, ledare, debattinlägg eller pedagogiska artiklar som den här, kan frågerubriker visserligen användas ibland, men en nyhetsartikel förutsätter ju att skribenten gjort vissa efterforskningar och förhoppningsvis fått svaret på sina frågor.

Om däremot hela artikeln går ut på just en osäkerhet, t.ex. att en ny lag eventuellt kommer att hota datorexporten, behöver man inte skriva: "Ny lag äventyrar datorexporten?" I stället skriver man "Ny lag kan äventyra datorexporten".

Så här löd en rubrik i tidningen Computer Sweden:

Dan Andrée, IT-delegationen:

"Statens inriktning på grundforskning missgynnar teknisk utveckling?"

Dan Andrée, IT-delegationen:

"Statens inriktning på grundforskning får inte missgynna teknisk utveckling"

Rubriken ovan visar också hur den s k dårraden kan användas. Så kallas den övre understrukna raden, som är en sorts rubrik till rubriken. Det är ofta en nödlösning, när man inte kan formulera en bra enkel rubrik. Dårraden visar ibland, som vi just sett, vem som uttalar sig, när rubriken i övrigt är ett citat. Ibland är den en etikett för att visa vilket specialområde man rör sig inom:

UNGERN:

Konservativ seger i valet

Portföljdatorer:

Den första med färgskärm

Det sista exemplet (ur en datatidning) visar också ett vanligt fel. Man bör inte i huvudraden (slagraden) hänvisa till något som står i dårraden. Oftast faller ögat på den större raden först och då är det bra om den är en fullt begriplig mening i sig själv. Dårraden skall heller inte sättas med för liten grad i förhållande till slagraden. Balansen blir bäst om dårraden har ungefär 40 procent av slagradens grad, t ex 14 punkter till en rubrik i 36 punkter.

Rubriker kan vara högerställda, vänsterställda eller centrerade. Vänsterställda är vanligast. De högerställda används främst i samband med bilder, då rubrikraderna får vila med högerkanten mot en bildsida. Centrerade rubriker används oftast till artiklar inom ram.

 Avsluta aldrig en rubrik med punkt, och undvik parenteser och utropstecken (och som sagt frågetecken).
 Inled helst inte en rubrik med ett verb.
 Om en rubrik bestar av två rader, får den andra gärna vara något längre än den första - för balansens skull.
 Bygg upp sidan hierarkiskt, med större rubriker överst och sjunkande grad ju längre ner man kommer.
 Rubriker behöver ofta knipas; ju större grad, desto mera knipning.

Mellanrubriker är bra att lätta upp en längre textmassa med. Men de får inte bara stå där av typografiska skäl. Låt dem samspela med huvudrubriken. Använd inte enstaka intetsägande ord. Skriv inte mellanrubriker såsom "Kritiskt" eller "Opålitlig"; skriv åtminstone "Läget kritiskt" och "Bevakningen opålitlig".

Ingressen - det viktigaste stycket

Ingressen bör främst svara på frågan vad?  Den bör ta fasta på ett par konkreta detaljer, som är representativa för materialet.

Men börja inte med en rad underordnade satser, för då kan man förlora läsare:

Förhandlingar i USA mellan Microsoft och Apple under 1989 har resulterat i att företagen nu tänker samarbeta för att utveckla så kallade outline-fonter.

Gå i stället direkt på målet:

Microsoft och Apple skall tillsammans utarbeta så kallade outline-fonter.

Det innebär ...

Det är inte nödvändigt att alltid ange källan redan i ingressen, särskilt inte om det blir en lång harang som tynger ner och bromsar det viktiga inledningsskedet av läsningen. Tänk också på vad som är viktigast, vem som säger något eller vad som sägs.

Var försiktig med att starta med en fråga (vilket ju också gäller vid rubriksättning). Skriv inte:

Blir det några avskedanden på Johnson & Bolinder? Vi ställde frågan till styrelseordföranden NN ...

Lyft i stället fram svaret på frågan:

Några avskedanden på Johnson & Bolinder är inte aktuella, säger styrelsens ordförande NN, åtminstone inte under de närmaste tre åren.

Varken ingress eller rubrik bör tyngas ner av förkortningar och andra uttryck, som är svårbegripliga eller får ögat att springa hinderlöpning. Detta är en fara i publikationer där det skrivs mycket om företag, organisationer eller produkter:

PC med 80286-, 80386SX-, 80386- och 80486-processorer med EMS eller LIM är perfekta för CAD-applikationer, särskilt om du kör under OS/2.

Brödtextens upptakt

Detta är slutsatser som direktör NN drar efter en resa till Budapest, där ...

Eller:

Undersökningen har gjorts på initiativ av Statistiska centralbyrån i samarbete med finansdepartementet. 10 000 slumpvis utvalda personer har utfrågats om sina ...

Upptakten är en lämplig plats för bakgrundsfakta. Skriver man om teknik för en tekniskt initierad läsekrets, behövs kanske inte särskilt mycket, men är läsekretsen bred och heterogen, måste man lämna så mycket information att artikelns innehåll blir begripligt. Har man arbetat länge med den, är det lätt att felbedöma detta.

Underskatta inte heller läsekretsen. Skriv inte rubriker som t ex "Det här visste ni inte". Även om skribenten själv är okunnig, finns det oftast någon läsare som vet mer.

Tillspetsa inte i onödan så att varje varning blir ett hot eller varje motsättning kallas krig eller så att varje insändare slår larm.

Några journalistiska tumregler:

 Värdera ämnet: vad är viktigt, vad är oviktigt? Koncentrera och sovra materialet. Ta fram det viktigaste med många detaljer, det mindre viktiga med få detaljer.
 Belysning från flera håll. När det gäller en stridsfråga eller en kontroversiell åsikt, hör också andra parter i målet. Sök jämförelser - hur något fungerar i andra länder eller på andra företag.
 Kontrollera alla fakta. Ring gärna upp citerade personer och fråga om du citerat dem rätt - eller faxa den färdiga artikeln. Personen i fråga kan dessutom kanske erinra sig nya intressanta fakta, som kan bakas in i artikeln.
 Var noga med namn (inte minst stavning) och källor, men överlasta inte artikeln med sådant. En artikel är inte en akademisk avhandling.
 Presentera materialet lockande, utan att ge falska förespeglingar. Satsa ordentligt med tid på att formulera rubrik och ingress.

KARL-ERIK TALLMO

I detta och nästa nummer publicerar MacPressen ett par avsnitt ur Karl-Erik Tallmos bok "Orden och rubrikerna" som utkommer om ett par veckor på Brutus Östlings Bokförlag Symposion. "Orden och rubrikerna" vänder sig till dem som redan har tekniska grundkunskaper i layout på dator.  Tallmo lägger tonvikten mera på hur man formulerar rubriker, ingresser och bildtexter, hur man arbetar med diagram och grafik och hur man skriver information om myndigheters arbete utan att veckla in sig i byråkratjargong.  En stor del av handboken utgörs av rena skrivregler för punkt, komma, stor bokstav, förkortningar, konstruktioner, fraser, m. m. Men där finns också tips just for datorarbetet: hur man tvättar ett manus innan det förs över till desktop publishing-programmet, direkt användbara värden för olika typografiska mellanrum etc.  Karl-Erik Tallmo är kulturskribent och journalist sedan 18 år och har också egen firma, där han producerar tidningar och böcker på Macintosh. Nytt avsnitt ur "Orden och rubrikerna" i nästa nr!