Ur anförande vid invigningen av Göteborgs stadsarkivs nya lokaler 19 april 1994

Arkiv och bevarande i dataåldern

Galileo skulle på sin tid ha kunnat läsa alla böcker på Bolognas universitetsbibliotek på cirka 5-6 år. Bara någon generation senare levde Newton. Om han skulle försökt sig på att läsa alla böcker som fanns på universitetsbiblioteket i Cambridge så skulle han inte hunnit med det under hela sitt liv. Om man förflyttar sig fram till nutid så kan man konstatera att i dag hinner en människa under hela sin livstid inte med att läsa det som publiceras ens under en enda dag i världen.

”Institutioner vill spara pengar genom att t ex föra över dokument på CD-ROM-skivor. Men man bör nog se till att orginalen sparas, även om det görs i bergrum 25 mil bort.”

Det ställs stora krav på oss i informationsfloden, men det ställs således också stora krav på våra arkiv, bibliotek och museer att inte bara härbärgera allt detta utan också att bevara det.

Jag skall skissera några av de problem som finns.

Vi kan ju leka med tanken att våra barnbarn någon gång i framtiden, kanske runt år 2050 stöter på CD-ROM-skivor eller något annat datamedium, kanske små sockerbitsstora minnen som innehåller hela bibliotek med information. Men om 50 år kan de förmodligen bara läsa omslagstexten på CD-ROM-skivorna om de inte går till någon historiskt intresserad dataklubb, ett tekniskt museum eller något bibliotek där det sitter gråhåriga hackers som tycker det är en verklig utmaning att försök ta sig in i gamla elektroniska böcker.

Efter någon vecka har vår hacker lyckats komma fram till att den här skivan var ett exemplar av Groliers multimedialexikon från 1994 och på något outgrundligt sätt har han också lyckats komma på att det skulle behövas en Macintosh med minst 68020-processor, Macintosh OS 7.01 minst systemtillägget QuickTime 1.6, minst 4 MB internminne, en skärm med minst 256 färger samt sist men inte minst en sådan där gammal CD-ROM spelare som läser med snigelfarten 150 KB/sekund. Efter ytterligare en vecka har vår datorarkeolog lyckats hitta några gamla maskiner som åtminstone gör att han kan läsa texten, men att se bilderna och videosnuttarna är inte att tänka på. Att lyckas hitta den version av QuickTime som fungerade optimalt med just operativsystemversion 7.01 visade sig omöjligt. Det här är ju en rätt avsevärd förlust, ungefär som om vi idag skulle tvingas nöja oss med stillbilder och en skrivna sammanfattningar av gamla klassiska filmer, därför att inga lämpliga projektorer längre skulle finnas att spela upp filmerna på.

Ännu finns det ju inte sådär förskräckligt mycket originalverk på elektroniska medier. Det mesta är sådant som finns i annan form också. Men bevarandeproblematiken kan bli stor när vi får flera originalverk. Samtidigt uppstår ett problem när företag och institutioner vill spara pengar och utrymme genom att t ex scanna in dokument, föra över dessa på CD-ROM-skivor och sedan förstöra originalen. Man bör nog se till att orginalen sparas, även om det kan göras i bergrum 25 mil bort. Särskilt viktigt är detta i de fall då det inte bara är det renskalade innehållet som är intressant. Ibland har ju exemplaret en historia också.

[...]