Inledning vid paneldebatt om upphovsrätt och informationsfrihet på Restaurang Déjà Vu i Göteborg 29 oktober 1997
(I panelen dessutom Peter Danowsky, advokat i Svenska Förläggarföreningen, TU m.m, Malin Edmar, Kulturnät Sverige, Catharina Ekdahl, ALIS, Mats Lindberg, BUS, Kjell Nilsson Kungl. Biblioteket, Anders R Olsson, journalist, Jan Rosén, professor i medierätt. Ordf.: C H Fredriksson, litteraturkritiker GP.)
Jag tillhör inte dem som i dessa IT-tider vill proklamera upphovsrättens död. Den har överlevt en del andra nya påfund som video och kabel-TV. Men man kan ju konstatera att upphovsrätten historiskt sett inte alltid har sett ut som idag. Den har faktiskt sitt ursprung i Londonbokhandlarnas strid mot konkurrerande bokhandlar på den engelska landsorten på 1600-talet. Att skaffa ensamrätt gjorde att man tvingades centrera rätten kring en viss författare som överlät alla rättigheter till en viss bokhandlare/tryckare. 1709 fick England sin första upphovsrättslag.
Tidigare hade kopieringen varit mer eller mindre fri, särskilt florerade det mängder av pirattryck av dramatiska arbeten, förmodligen eftersom pjäser kunde få en relativt bred publik i en befolkning som inte var läskunnig i lika hög grad som dagens.
”Upphovsrätt och autenticitetsskydd kommer att gå hand i hand i det digitala informationssamhället.”
Ofta hade författaren förr knappt någon rätt alls till sitt verk. Namnen på utgivaren och personen boken var dedicerad till kunde stå med större stil på titelbladet än författarnamnet. Lord Camden formulerade det så att "äran är vetenskapens belöning". Men så snart något som liknar vår upphovsrätt hade börjat vinna hävd, var det två beståndsdelar som var viktiga, ekonomin förstås, men även den ideella rätten, kontrollen över verket, hur och i vilket sammanhang det utges och presenteras.
Tidigt uppträdde också tanken på att viktiga samhällsintressen skulle stimuleras av konst och vetenskap, och onödiga hinder för detta skulle inte upprättas. Exv. sammanföll inte översättningsrätten och författarrätten. Det var fritt fram att sprida översättningar, en kvarleva från den tid då texten sågs som en av många möjliga gestalter en idé kunde ta sig. En idé kunde man inte ha monopol på, bara dess uttryck - och en översättning blev då ett annat uttryck.
England och Italien hade rent av en expropriationsrätt för utgångna verk som inte givits ut i ny upplaga på länge, om de ansågs nyttiga i samhällslivet. Intressant inte minst med tanke på det aktuella bråket om Hitlers Mein Kampf och delstaten Bayerns försök att använda upphovsrätten som censurverktyg.
Upphovsrättsligt skydd i vår mening kunde inte uppstå utan boktryckarkonsten. Det var helt enkelt inte någon idé att försöka dra ekonomisk vinning av olaga reproduktion tidigare, handkopiering var för långsamt, det krävdes möjligheter att massproducera.
Det är väl tänkbart att upphovsrätten kommer att ändras även med vår tids digitala spridningssätt. Kanske kommer man att förhandla fram andra taxor för masspridning och mikrobetalningar och liknande. Men framför allt tror jag att den ideella sidan av skyddet kommer att bli allt viktigare; upphovsrätt och autenticitetsskydd kommer att gå hand i hand i det digitala informationssamhället.