Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Jo, jag spetsar till frågan en aning. Och det handlar om elektroniska böcker. Men skulle förslagen till en utvidgning av Bernkonventionen gå igenom och tillämpas enligt värsta skräckscenariet, så skulle det kunna bli så.
Förslaget, som FN-organet WIPO (World Intellectual Property Organization) lagt fram, ska modernisera upphovrättslagstiftningen för vår tids digitala medier.
Men förslaget är illa genomtänkt. Här hotas t.ex. rätten till kopiering för enskilt bruk. I dag får man kopiera en tidningsartikel åt sig själv eller en kollega utan att betala extra. Rätten att låna ut exemplar och att sälja i andra hand utan att upphovsmannen måste ersättas är också i fara.
Knäckfrågan är: när uppstår ett nytt exemplar av ett verk och i vilka fall måste man betala för detta? I pappersvärlden är detta någorlunda hanterbart, men i den digitala världen är sådant inte så enkelt.
WIPO menar att exemplar uppstår så snart en text- eller en bildfil kopieras till ett dataminne, även tillfälligt för bara några sekunder. Man nämner uttryckligen kopiering från en dators hårddisk till arbetsminnet. Sådan kopiering sker ju när man tittar på en text eller en bild på skärmen, och nya "exemplar" kommer alltså att uppstå varje gång man tittar på något.
Förslagets förespråkare hävdar nu att det finns utrymme för undantag, att kopiering för enskilt bruk och bläddring på Internet eller i elektroniska böcker på bibliotek kan tillåtas. Men det måste i så fall förhandlas fram lokalt i varje land. Detta är naturligtvis vansinne, nu när vi arbetar alltmer gränslöst via de globala nätverken. Och vad händer om man tar med sig en CD-ROM-skiva på sin laptop när man reser? I vissa länder får man kanske använda den gratis, där licensieringen är löst, i vissa måste man betala för varje titt.
Det finns andra dubiösa delar i förslaget. T. ex. om tjänsteleverantörernas ansvar, om databaser och om utrustning som kan användas för att kringgå kopieringsskydd. Dessa regler hotar att göra varje datafil till skyddad databas och varje datorförsäljare till kolportör av kontraband.
Det här liknar svenska datainspektionens föråldrade regler, som vi ju håller på att göra oss av med. Då ska vi inte anta ett knippe värre lagar som bygger på ett tänkade från en gången tid. Luddiga lagar bereder vägen för godtycke och lycksökare. Tänk på herrarna som kidnappade domännamn eller när Unisys försökte göra pengar på GIF-formatet för ett par år sedan.
WIPO-förslaget är faktiskt ett reellt hot mot grundidén med World Wide Web, detta att fritt kunna hoppa från länk till länk världen över. Vi skulle tvingas betala när vi letar efter något, för vi passerar ju saker vi inte söker men som vi ser på skärmen - och då uppstår ju ett "exemplar".
Det har varit märkvärdigt lugnt på Internet som ju annars brukar fyllas av svarta sidor och upprop. Främst har biblioteken protesterat. Svenska KB har lagt fram sin kritik. En bra översikt över hela debatten med vidare länkar finns hos KB på
I elfte timmen har även en del organisationer som amerikanska National Writers Union och ett förlag som Bloomberg L.P. tagit ställning emot förslaget och krävt förlängda diskussioner. Den 10 december vaknade även Compuserve, America Online m.fl. och skrev protestbrev.
Flera delegater i Geneve har krävt att rätten till kopiering för enskilt bruk och annan "fair use" ska uttryckas klarare. Hittills har dock den förhärskande linjen varit att det inte behövs - det är underförstått. Men när företrädare för de branscher det berör tycker att det hela är så oklart att de inte förstår hur lagarna skall tillämpas, bör dessa rimligtvis formuleras om och diskussionen fortsätta. Att låsa sig för beslut nu den 20 december luktar faktisk kupp.