Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Tänk om vi i dag inte skulle kunna gå in på ett bibliotek och titta i en bok utan att betala för varje bild blicken råkar falla på medan vi bläddrar? Så absurt skulle det kunna bli om vi vill "bläddra" i en elektronisk bok - om förslagen till en utvidgning av Bern-konventionen går igenom nu i december. Och att "bläddra" på Internet - det s.k. surfandet - skulle bli olagligt, om man inte betalar för varje skyddad bild eller text man passerar.
Bernkonventionen är ett fördrag mellan 119 länder, som samstämmer ländernas regler för upphovsrätt. FN-organet WIPO (World Intellectual Property Organisation) offentliggjorde så sent som i augusti i år sina tilläggsförslag, med anpassningar till vår digitala epok.
Att upphovsmän vill ha betalt för texter, bilder eller musik är förstås inget konstigt. Inte ens på Internet eller på CD-ROM. Det är inte där det kontroversiella i förslaget ligger. Problemet är WIPO:s definition av vad som utgör en exemplarframställning.
Enligt WIPO uppstår ett exemplar vid varje kopiering till ett dataminne, även kopior som kanske uppstår tillfälligt för bara ett par sekunder. Har man en bild på datorns hårddisk, uppstår enligt definitionen ett nytt exemplar av bilden när den förs från hårddisken till datorns arbetsminne och sedan visas på skärmen. Varje gång bilden tas fram på skärmen uppstår ett nytt "exemplar". Samma sak gäller förstås för texter. Att kunna kontrollera detta flöde av nya exemplar är närmast ogörligt, ändå är tanken att antalet visningar/exemplar som görs ska registreras på något sätt för eventuell avgiftsdebitering. Till skillnad från en tryckt bok som man en gång köpt, är risken att man aldrig fullt ut kommer att ha "köpt" en CD-ROM-skiva, den blir dyrare ju flera gånger man tar del av innehållet. Inte direkt något som stimulerar till läsning och förkovran.
Eller jämför en digital videofilm på CD-ROM-skiva med samma film på en vanlig videokassett! Kassetten kan man spela upp hemma hur många gånger som helst. Man har köpt den och har rätt att se den utan ytterligare kostnad hur ofta man vill, såvida man inte t.ex. anordnar visningar för hela kvarteret och tar inträde. Men med samma film digitalt på datorskärmen kommer alltså ett nytt "exemplar" att skapas varje gång den visas. Därmed måste redovisning ske.
Det här är ingen extremtolkning av förslaget. WIPO skriver uttryckligen att ett exemplar kan vara "a copy of the work on the hard disk of a PC, or in the working memory of a computer" och att det inte spelar någon roll hur kort tid exemplaret existerar.
Upphovsrättsfrågor har tidigare varit något som sysselsatt främst producenter av böcker, skivor, filmer etc, men nu förskjuts således en dramatisk del av ansvaret till konsumentsidan, till läsare och tittare.
I WIPO-förslaget är man också inne på att de som tillhandahåller utrymme på en server på Internet måste se till så att upphovsrätten inte kränks. Det har nyligen diskuterats hur svårt det är för en serverinnehavarare att kontrollera vad som finns på hårddiskarna, det kan ju röra sig om motsvarande hundratusentals sidor av ständigt skiftande texter, bilder m.m. Jämför om Posten eller Telia skulle ansvara för innehållet i allmänhetens brev och telefonsamtal. Vissa företag skulle dessutom kunna få en fin förevändning att läsa de anställdas privata e-post. Företagsledningen måste ju känna till vad som skrivs på företagets nätverk, så att exempelvis ingen otillåten exemplarframställning av upphovrättsskyddade kärleksdikter utväxlas ...
Kungl. Biblioteket har yttrat sig om WIPO:s förslag i ett brev till Justitiedepartementet. KB understryker där hur viktigt det är att en harmonisering av reglerna kommer till stånd i en digital och alltmer global tidsålder. Men det är då också viktigt att man kan acceptera undantag från upphovsrätten (den nuvarande möjligheten att kopiera för enskilt bruk är ett sådant undantag) för att säkerställa allas tillgång till information och kunskap.
Ett problem här är att upphovsrättsinnehavarnas krav enligt förslaget harmoniseras, medan användarsidans eventuella krav på undantag får bli en förhandlingsfråga i varje land. Då har man egentligen inte löst särskilt mycket. Fortfarande kommer vi att kunna mötas av brasklappar på World Wide Web som talar om för oss att "bor du i USA eller Europa får du inte läsa den här texten, men bor du i Kanada går det bra. Klicka här."
WIPO:s förslag är "oklara och otillräckligt genomtänkta", menar KB och rekommenderar att förslagen får vila till efter "en period av analys och diskussioner med företrädare för användarsidan", dvs. med alla oss som tar del av upphovsrättsskyddad information.
Förra måndagen skrev också företrädare för biblioteksorganisationer och telekomindustri till Jacques Santer med anledning av WIPO-förslagen, som till stor del utarbetats i en särskild EU-kommitté. I brevet kallas förslagen "omogna" (unripe) och undertecknarna uttrycker sin oro inför möjligheten att nå samsyn kring dessa svåra frågor på så kort tid.
Det är bara att hoppas att den svenska regeringens företrädare kommer att agera kraftfullt på diplomatkonferensen i december. Kanslirådet Dag Mattsson på Justitiedepartementet försäkrade mig i telefon att man tänker driva samma linje som KB framför i sitt yttrande. Ytterligare rådrum i frågan tänker man dock inte verka för.
Karl-Erik Tallmo
NOT: På Internet kan man läsa KB:s yttrande på <www.kb.se/bibsam/kjell/wipoyttr.htm> och WIPO-förslaget på <www.wipo.org/eng/diplconf/4dc_star.htm>.