eMagasin 6/1996

Ut på nätet med verksamheten!

Under en mellanperiod - som lär pågå ett tag till - får vi stå ut med en mängd skräp och nonsens, ofta inpackat i ett effektsökeri av bilder, animationer, ljud och flammiga, färgade bakgrunder. Så där blir det lätt när en ny teknik sprids. Minns ni "Switched on Bach" när moogsynten kom? Eller hur desktop publishing såg ut vid mitten av 80-talet?

Men Internet har nog också skapat sina alldeles egna avarter. T.ex. detta att man liksom inte existerar förrän man skapat sig "net presence". En sorts elektronisk graffiti, som tycks lika livsnödvändig för amerikanska collegeungdomar som för engelska företagare och svenska kommuner. Privatpersoner hänger ut bilder på familjen och talar om vad de har för älsklingsrätter och gör listor över favoritmusiken. Företag och organisationer visar upp den egna avdelningens medarbetare, poserande vid kopiatorn eller kaffeautomaten. Och så lite telefonnummer. E-post har man oftast inte tänkt på i sammanhanget. Kataloger och broschyrer kan man beställa per fax. Och få sig tillsända per snigelpost. Ja, Internet är verkligen praktiskt.

Ska det bli någon fart på Internet, med verklig nytta, så måste organisationer och företag - inom branscher där det är möjligt - försöka få ut sina kärnverksamheter på Nätet, inte bara informera. Men när t. o. m. databranschen är så dålig på att sälja program direkt via nätet - där ju även själva leveranserna kan ske per ledning! - så är det ju inte konstigt att andra också är konservativa.

Dessutom måste vi våga tro på ordet igen! Man ska inte underskatta Internetpubliken. Länge bestod den av universitetsfolk och dataentusiaster, som är vana att ta sig igenom mängder av totalt oglamourös ASCII-text utan tillstymmelse till en animerad bild. Dessa luttrade informationssökare finns kvar, men användarbasen har breddats oerhört, framför allt de senaste tre åren.

Nu väntar många på "det stora språnget", när "alla" får tillgång till Internet. Man tror då gärna att detta innebär att alla kommer att surfa, söka information och shoppa. Snarare blir det väl ungefär som att "alla" har elektricitet i vägguttaget men använder strömmen till helt olika saker: vissa har video, andra bakmaskiner, bandsågar eller symaskiner. Hur som helst så lär vi bli många som trängs på Nätet.

Det är här man inte får göra misstaget med "överanpassning". Lika lite som alla TV-kanaler kan se ut som MTV, kan inte heller informationssidor som vänder sig till en bredare, mera konsumentbetonad grupp se ut som lättolkade pekböcker för barn. Även konsumenter är vana att ta sig igenom rätt trista textmassor - tänk bara på dagstidningarnas radannonser. Är man bara tillräckligt intresserad och motiverad kan man ta sig igenom det mesta. Därmed inte sagt att man ska göra saker tråkiga. Glöm bara inte vad som är fram och bak. Intressanta, välskrivna texter kan faktiskt nå fram trots tråkig design. Men en häftig design kan aldrig "förbättra" ett dåligt innehåll.

Karl-Erik Tallmo är journalist, IT-debattör, redaktör för kulturtidskriften The Art Bin, http://www.nisus.se/artbin