Svenska Macpressen nr 9, 9/10 1992

Streck värda en tanke

Ja, det här är ju urtypen för ett ämne, som berör både svenska skrivregler och grafiska konventioner. Vi tar skrivreglerna först.

Tankstrecket används i mycket skiftande sammanhang: som replikstreck, för att avskilja inskjutna satser och för att ange olika typer av relationer sträckor, förbindelser, tidsperioder m. m. Axiom 1 är att man aldrig får använda det allra kortaste strecket, bindestrecket. Det är reserverat för avstavning och sammansättning av ord.

När tankstreck används för att markera repliker är det sällan någon större tvekan om var det skall sättas ut. Men när det skall markera inskjutna satser kan det lätt bli fel. En inskjuten sats måste avgränsas av två tankstreck. Man ser ibland skribenter som glömmer att ”stänga dörren efter sig”, med resultat att hela resten av meningen gör anspråk på att hänga ihop på något gåtfullt sätt. Det gäller också att sätta ut strecken på rätt ställe, så att inte ett ord hamnar på fel sida om något av strecken:

”Det är ett förslag som om det går igenom kommer att drabba barnfamiljerna.”

Meningen måste hänga samman, även om man tar bort det inskjutna. Så är inte fallet här. Ordet ”som” måste flyttas så att det står till vänster om det första tankstrecket:

”Det är ett förslag som om det går igenom kommer att drabba barnfamiljerna.”

Vad är då vitsen med tankstreck här? Varför inte lika gärna sätta komma eller parentes? Vi prövar:

1. ”Det är ett förslag som, om det går igenom, kommer an drabba bamfamiljerna.”
2. ”Det är en förslag som (om det går igenom) kommer att drabba barnfamiljerna.”

Jag tror nog att de flesta ser inskottet i varianten med tankstreck som mera poängterat än i de övriga fallen. I exemplet med parentes blir det inskjutna just en parentetisk randanmärkning, medan varianten med komma är rätt neutral, den flyter lugnt fram utan förbehåll eller pekpinnar.

Tankstrecket kan också användas som en konstpaus i skrift. Vi gör om exempelmeningen lite grann:

”Det är ett förslag som, om det går igenom, kommer att drabba barnfamiljerna.”

Här blir meningen med ens polemisk. Det är närmast underförstått att författaren blinkar åt oss och säger: ”Vilka tror ni nu då att det är som kommer att drabbas? Jo minsann, inga andra än barnfamiljerna!”

I ett sådant fall bör man förresten ha komma kring den inskjutna satsen. Satte man tankstreck även där, skulle meningen bli alltför svåröverskådlig. För ögat blir också en textmassa med för många tankstreck full av hål.

I sträckor och förbindelser används tankstrecket också: Linjen LaxåHallsberg, matchen HammarbyKöping 31  (även resultatet saledes), 56 oktober, 10 00020 000 kr.  Strecket betyder alltså här antingen ”mellan ... och” eller ”från ... till”. Dessa ord är inbyggda i strecket. Därför skall man aldrig skriva ”mellan 10 00020 000 kr”. Skriv ut båda orden: mellan 10 000 och 20 000 kr.

Författarpar skrivs med tankstreck (t.ex. SjöwallWahlöö) till skillnad från dubbelnamn (t.ex. Bergom-Larsson).

När man sysslar med typografi inser man snabbt att saken är mera komplicerad. Det finns ju två sorters tankstreck, helfyrkantsstrecket och halvfyrkantsstrecket. En fyrkant har samma bredd som den valda graden (storleken) på tecknen. I 12 punkters grad är alltså ett helfyrkantsstreck 12 punkter brett. Halvfyrkantsstrecket är 6 punkter brett. I engelskspråkiga sammanhang kallas helfyrkantsstrecket ofta for em-dash och halvfyrkantsstrecket för n-dash, därför att de anses ungefär lika breda som gemena m och n. Det längre strecket får man på Macintosh genom att skriva alternativ-skift + bindestreck och det kortare tankstrecket får man med alternativ + bindestreck.

Bläddrar man i böcker som är tryckta i Sverige på 40- eller 50-talet kan man se prov på alla möjliga sätt att använda tankstreck, t.ex. det amerikanska sättet att markera inskjutna satser med långt tankstreck utan utslutning (utan omgivande mellanslag), ibland långt streck också för sträckor o.d. Förekommer både långt och kort tankstreck, så används det längre som replikstreck samt för inskjutna satser och konstpauser. Det kortare används för sträckor, relationer o.d.

I dag är tendensen i Sverige att man bara använder det korta halvfyrkantsstrecket, för repliker såväl som för inskott, tidsperioder och relationer. Det är också vad jag skulle vilja rekommendera. Det ser i allmänhet snyggast ut. De långa strecken är inte bara för långa, utan oftast också för tunna. Det beror dock lite på typsnitt. I vissa typsnitt ser inte helfyrkantsstrecket så störande långt ut. Och då kan man förstås, om man vill, använda det men bara för inskott, pauser och repliker.

Mellanrummen, då? Vare sig man använder två sorters tankstreck eller bara det kortare, så är regeln att tankstreck vid inskjutna satser och pauser omges av vanligt ordmellanrum, men vid sträckor och relationer sätts strecken utan mellanslag.

Det där är bra rekommendationer när man skriver på skrivmaskin. Vid trycksaksframställning behöver man vara noggrannare, kanske t.o.m. sätta in en litet mellanrum även där det enligt skrivreglerna inte hör hemma. Vi som arbetar med DTP blir ju gärna fanatiska, när det gäller att utöva exakt kontroll via mus och tangentbord. Här är något att bita i:

Man bör ocksa jämna till ett uttryck som t. ex. 6070. Avståndet till den svällande nollan tenderar att bli för litet, medan avståndet till den urholkade sjuan blir för stort. Öka respektive minska avståndet med cirka 0,06 fyrkant (Quark XPress: omkring 11).

KARL-ERIK TALLMO