Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Till musik av gamelanorkester brukar huvudsakligen två typer av drama uppföras, Wajang kulit, skuggspelsteatern och Wajang orang, dansdramat. Dessutom brukar ibland anföras en variant Wajang Wong som innehåller både dans och sång.
1800-talets Java var uppdelat i två kungadömen, Surakarta och Jogjakarta, två hov som tävlade både politiskt och kulturellt. Att hålla sig med högklassiga gamelanorkestrar och teaterensembler var en del av hovprestigen.
Vid den här tiden levde i Jogjakarta prins Cakradiningrat (sedermera Danuredjo VII), som tillhörde en kunglig släkt av kulturellt intresserade, dansare och diktare. Hans far hade skapat Langen Wiraga, ett maskspel som byggde på legenden om den javanesiske hjälten Panji. Cakradiningrat ville fortsätta faderns nyskapande verksamhet, vilket ledde fram till att han skapade Langen Mandra Wanara, närmast en opera, där sångarna också dansar.
Året var 1890. Debussy höll i väst på med sina impressionistiska klanger och operan utvecklade recitativet.
Det finns onekligen vissa likheter mellan vad som hände i väst och öst. Men visst är skillnaderna stora. För våra öron ter sig nog den javanesiska sångstilen lätt rå, oförfinad och svår att urskilja. Men javaneserna har valt att förena helt andra saker i sångtekniken än vi.
Sångens klang är i själva verket den enda möjliga för att rätt kontrastera mot gamelanorkesterns klockklang. Dessutom liknar den i viss man stråkinstrumentet rebab och suling-flöjten rent klangmässigt och har en liknande roll, ornamenterande och varierande i förhållande till huvudmelodin.
Dansen är också annorlunda, stiliserad och rörelsemässigt anpassad med tanke på de dansande sångarnas andning. Dominerande ställningar i dansen är den sittande och knästående positionen.
Fram emot 1920-talet försvann den här operan pga brist på dansare som också kunde sjunga. Operamanuskripten låg orörda fram till 1973, då en grupp vid radion i Jogjakarta återigen började repetera. Gruppen leddes av R M Projowiwaha, en 80-åring som varit med som dansare redan på den tiden det begav sig.
Den här återupplivade föreställningen finns nu utgiven på det franska skivmärket Ocora, tre LP-skivor i box med librettot och förklaringar i separat texthäfte (på originalspråket plus franska och engelska).
Som den mesta dramatiken på Java bygger även den här operan på de hinduiska eposen Ramayana och Mahabharata. Javas islamisering har inte kunnat rubba de här gamla legendernas popularitet. På de här skivorna kan vi höra en episod ur Ramayana som heter Sengga na Oblong, Senggana på bålet.
Rahwana, demonernas kung har rövat bort Ramas fru och för att få tillbaka henne går Rama i förbund med apkungen och hans militäre ledare, Senggana. Senggana tar sig till Rahwanas kungliga stad och lämnar bud till Ramas fängslade fru. Genom diverse förvecklingar blir Senggana tillfångatagen och bunden. Rahwanas demoner häller olja på honom och tänder eld, men Senggana flyr och sätter eld på hela staden med sin brinnande svans.
Texten är skriven i en versform som kallas tembang macapat som består av nio olika sorters meter, varav sex olika används här.
Texten sjungs förstas av respektive rollfigur, men dessutom medverkar en uppläsare, dalang, som knyter samman olika avsnitt i handlingen. Hela tiden avbryts den löpande dialogen av en kör i orkestern, sanggahan, ibland män och ibland kvinnor med märkliga små kommentarer och uppfordrande tillrop som en synnerligen indiskret och ironiskt lagd sufflör.
Ramas fru Sinta sjunger t ex så här (parenteserna är körens tillrop):
"Hör du din vilde, du monstruösa kung (just det, just det, just det) om du verkligen är en stor monark (se så, samarbeta!) varför har du varit så ohederlig (gör det inte, det är bara lidelse, se så) att du stjäl en annan mans kvinna (hör du, inte så) utan att vinna henne i krig?"
Ibland blir det här växelspelet helt absurt, med en komik lurande i bakgrunden, kontraster värdiga t ex James Joyce:
"Min lilla pojke, jag har hört att (ren, andlig, helig och klar) du har vågat röva bort en flicka (pösig gröt, pösig gröt. Rispuddingen är under genomsnittet)."
I det sista fallet får man väl förmoda att det går tillbaka på något javanesiskt talesätt. Vårt eget "gråta över spilld mjölk" skulle säkert verka konstigt i många sammanhang för en oriental.
(Skivalbumets nr: 558 507/9, distr. Amigo)