Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Men de har varken kraschlandat på en främmande himlakropp eller ens fastnat i trädtopparna. De är kvar där de alltid har varit . . .
Och de fortsätter att arbeta efter sina invanda principer: - Satsa lite och vinn lite . . .
För att göra "Buck Rogers- Rymdhjälten" behövde man inte satsa mer än några ton papiermaché och hyra några billiga strippor som hade tillräckligt med humor för att låta sig bli invirade i foliepapper. Och vad är då vunnet? Jo kanske någon frusen yngling gick in i biografens varma mörker för att få sina visioner om framtiden "i det 25:e seklet" kraftigt undergrävda.
Ynglingen har förlorat 20 spänn som filmbolaget (kanske) vinner en liten del av. Tjugo spänn krafsar vi ihop lätt och snart är det dags för nästa biobesök.
Så den verkligt eländiga förloraren blir genom denna film Buck Rogers själv.
Vi lät därför, av hänsyn till rymdhjältens heder och ära, Karl Erik Tallmo berätta "The Buck Rogers story" i korta drag:
Buck Rogers var den första rymdseriehjälten, han dök upp 1929, fem år före Blixt Gordon.
I USA har han fostrat en hel generations rymdfantasier. Författare som Ray Bradbury läste som barn om Bucks äventyr i det 25:e seklet, likaså astronauter som John Glenn och Neil Armstrong .
Buck Rogers uppkom egentligen när tidskriften Amazing Stories, under 1928 publicerade Philip Francis Nowlans berättelse "Armageddon 2419 A.D. ", som följetong. Där förekommer en Anthony Rogers, forskare till yrket. Han kommer i kontakt med en radioaktiv gas som söver ned honom i femhundra år. Författaren låter den arme Anthony Rogers vakna i ett USA av år 2419. Det är ett USA kuvat av mongoler, vilket väl är det värsta en amerikan kunde och kan tänka sig.
Herr Rogers träffar en Wilma Deering som blir hans stridskamrat i motståndsrörelsen mot mongolerna, och han gifter sig också med henne redan på ett tidigt stadium.
Mongolerna har döpt om alla städer, New York heter Nu-Yok och Buffalo kallas Bah-flo. Men även språket bland de oppositionella och folk i allmänhet har förändrats sedan 1900-talet.
"Buiiness" är ordet för kamp. Att dö kallas "go into zero", gå in i noll.
En av poängema i den här berättelsen är att Bucks gamla oförvillade 1900-talstaktik i strid kommer väl till pass i 25:e århundradets raketstrider. Annars är den här romanen ganska tråkig. Men den gav tydligen vissa idéer åt en viss John F Dille på National Newspapers Service i Chicago. Han tog kontakt med Dick Calkins som var både tecknare och löjtnant . . .
Tillsammans utvecklade de en serie baserad på Nowlans berättelse. Anthony Rogers ändrades till Buck Rogers.
Precis som romanen fick serien starka reaktionära och patriotiska drag. Den följde ofta upp USA:s utrikespolitik. När USA krigade mot Japan utkämpades det i serien ett krig mot ett snedögt folk från "sjunde solen".
Men serien har samtidigt haft vissa företräden som ändock gjort den läsvärd.
För det första hade den en helt annan ton än t ex Blixt Gordon och andra efterföljare, en lätt humoristisk distans till de egna äventyren, en tendens att ta de allvarligaste faror med en klackspark.
För det andra; serien var, åtminstone de första 20 åren, inte sådär pinsamt hjältefixerad. Buck var då en ung man i artonårsåldem. Och han bar inte själv upp några äventyr utan fungerade som en del i ett slags kollektiv. som förutom Buck själv bestod av dr Huer, jordens vetenskapliga stöttepelare. En gammal skallig man med glasögon och mustasch som en rakborste, begåvad med ett sorts vemodigt gemyt. Dessutom fanns där Black Barney, en omvänd gammal rymdpirat med galghumor. Senare tillkom också hans kompis f. d. piraten Sissy Tvåfinger. De kvinnliga följeslagama var Alura och senare Nelda som till och med fick ratta rymdskepp och skjuta ihjäl en och annan marsian.
En figur lite i utkanten av handlingen var kapten Buddy Beam, en något äldre, utseendemässigt sett vuxnare variant av Buck. Denne Buddy Beam dök då och då upp och räddade de övriga från hopplösa situationer. Men bifiguren började nu uppträda allt oftare och så småningom kallades han Buck och den forne Buck fick heta Buddy. Sakta seglade den tonariga Buck bort helt. Och 1947 tecknade Rick Yager ensam serien och Buck förblev oåterkalleligen vuxen och började likna Blixt Gordon . . .
Filmen som nu har drabbat oss har inte speciellt mycket att göra vare sig med den ursprungliga berättelsen eller seriefiguren. Filmens Wilma Deering känns igen från romanen av Nowlan medan dr Huer och skurken Kane kommer från serien.
Men det är i stort sett bara namnen man tagit, deras karaktärer och sammanhanget de förekommer i är helt annorlunda Dr Huer är i filmen närmast sysslolös och liknar mest f d shahen av Iran med sin grånade kalufs.
1944 började löjtnant Dick Calkins göra serien tillsammans med Rick Yager och marken började då beredas för att göra Buck äldre.
En del av tjusningen med serien var den "bulliga" designen på rymdskeppen, så som man 1929 trodde att rymdskepp skulle se ut. Alla strider är i stort sett första världskrigets luftstrider överflyttade till rymden. Rymdhjälmarna är något modifierade flygarmössor av läder . . .
Filmens Buck Rogers bryter inte upp från 1929 utan från 1987 då han blir nedfryst i rymden ombord på ett NASA-skepp. Det hade varit charmigare att se Buck fatta artilleriet på ett 30-tals "bulligt" pioneerskepp, byggt av nitad plåt med kanontorn på akterdäcket.
Filmmakarna hade haft massor av uppslag att ta ur serien om de velat. Man kan nästan få för sig att de aldrig har läst serien. Den gamla 30-talsserien är överlägsen filmen t o m vad det gäller rent tekniska fantasier. Man kunde t ex tagit upp och lekt lite med "inertronbälten" att flyga med, "disintegratorer" att gräva tunnlar med, "den röda strålen" att bygga osynliga väggar med.
I filmen från anno 1979 har dr Huer från det 25:e seklet t o m. exakt samma miniräknare som jag, och så påstår dom att utvecklingen av såna går explosionsartat!
Mer än så är det inte . . .
[Not: artikeln borde egentligen ha en medförfattare, eftersom ETC lade in egna omdömen i min text utan att fråga. ETC är nog den mest självsvåldiga redaktion jag arbetat med under 25 år.]