Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Rova Saxophone Quartet är ett exempel. Den består av fyra amerikaner från olika håll i USA som träffades i San Franciscos Bayområde. Till en festival 1977 skulle man bilda en frijazzgrupp och eftersom de flesta frijazzmusikerna på västkusten var saxofonister och det var svart att uppbringa basister och trumslagare gjorde man en dygd av nödvändigheten och provade med bara fyra saxofoner. Namnet Rova kommer fran begynnelse bokstäverna på medlemmarnas eftenamn, Jon Raskin, Larry Ochs, Andrew Voigt och Bruce Ackley. De här musikerna kommer från ganska olika sammanhang, geografiskt och musikaliskt, kanske är det en del av förklaringen till att deras musik är sa vital. Raskin från Portland har studerat med John Handy och Barney Childs och spelat med Tumbleweeds Dance Troupe, Ochs från New York har spelat med Human Arts Ensemble. Voigt från Minneapolis har också spelat med Handy och vidare med Oliver Lake, Abthony Braxton och Dave Holland. Ackley från Detroit har spelat med gitarristen Richard Ducker Baker och med Lewis Jordan.
Rova spelar vad man kallar strukturerad improvisation, dvs de ställer upp vissa ramar först, vilka stämmor som ska kombiners av t.ex. sopran-, alt-, tenor- och barytonsax, vilka duetter och solon som ska förekomma och ungefär vilket uttryck man eftersträvar i varje avsnitt. Dessutom tillkommer visst fixerat notmaterial, fasta melodibitar eller tonslingor. Inom de ramarna kan man sedan spela fritt. På skiva krymper de här ramarna. Rova hävdar att eftersom skivan är ett medium så olikt konserten måste man binda sig hardare. Konserten är en engångsföreteelse och en direktupplevelse och då kan man tillåta toppar och dalar i musiken men på skiva bör det bara vara topparna.
De förbereder sig också noga inför alla framträdanden och tycker illa om många frijazzgrupper på vastkusten som de anser "repeterar inför publik". Rova axlar ofta roller som man väntar sig att en betydligt storre orkester skulle ta, jag kommer att tänka pa sådana där gamla transkriptioner av symfonier till fyrhändigt piano. Men här till fyra saxofoner i stället för fyra pianohånder.
På skivan Cinema Rovate finns en komposition med namner "Ride upon the belly of the waters, bulding your boats to carry all", titeln kommer från William Carlos Williams och stycket upptar en hel sida. Det är ett ganska typiskt Rova-stycke. Det börjar med irrande, blöta saxofoner som så småningom formerar sig i en sorts långsam "Humlans flykt", en sopran bryter sig ut i korta solofraser, bakgrundssurret far en oregelbunden rytm och bryter sig också loss, det går inte längre att skilja på bakgrund och förgrund, alla spelar korta rytmiska inlägg som rullar på ungefär som fyra kantiga nötta vagnshjul.
Så en typiskt skriven passage, raka, långa toner med dissonanser och konsonanser om vartannat, stämmorna tassar försiktigt fram en i taget.
Plötsligt ett vemodigt sopransolo, tendenser till orientaliska melodislingor, de andra mullrar instämmande, hela tiden vackert och behagligt. Så blir det en duell mellan sopran och alt, en ton var med tystnad emellan, sopranen pockar dock på mera enstaviga svar och blir gällt aggressiv, tonerna spricker lite och låter inte längre så musikskolerena.
Så ett skrivet avsnitt igen, unisona korta melodifragment, sedan börjar flageolettoner att klättra omkring högt uppe bland sfärerna, tenor och baryton lägger en bunden bakgrund till detta. Här spelar man ocksa differentialtoner, genom att två instrument spelar nästan exakt samma ton uppstår en tredje, lägre ton genom ljudvågornas interferens.
I den här kompositionen finns prov på de flesta av Rovas sidor. Det omväxlande arbetet med å ena sidan stämföringen och å andra varje enskilt instruments klang. Vad man laborerar med är egentligen vad som i musikteorin kallas rumlinjestyrka, alltså ett instruments förmåga att uppfattas separat i en väv av stämmor, dagens violiner smälter t.ex. samman mycket mer än forna tiders gambor och fiddlor som hade spetslgare ton.
Rova förändrar hela tiden saxofonklangen, från rena till råa spräckta toner fyllda av biljud. Och detta återverkar förstås på totalklangen, ibland vill de smälta samman allihop i en tjock, stor klang och ibland vill de vara fyra urskiljbara individualister. Rova vädjar hela tiden både till intellektet och känslan, därför tycker jag aldrig de blir akademiska eller svåra, men om nu någon skulle tycka det så citerar de Steve Lacy: "Stay with it until you dig".
Det finns hittills tre skivor med Rova. Cinema Rovate (Metalanguage 101), The removal of secrecy (Metal. 106) och Daredevils med gitarristen Henry Kaiser (Metal. 105). Metalanguage distribueras i Sverige av Forsyte Music, tel. 08/83 45 09.
Karl-Erik Tallmo