Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Trubadurerna var kombinerade diktare-kompositörer som levde på 1100-1200-talet i trakterna kring Provence, Languedoc och Katalonien. I motsats till jonglörerna räknades de som fint folk, antingen av börd eller "adlade" genom sin konstutövning.
De besjöng den höviska kärleken i form av t ex albas (morgonsånger, ofta om den grymma gryningen som skiljer de älskande åt), pastourelles (herdesånger) eller tenzoner (en slags duetter som ofta kunde få dramatisk prägel). Kända trubadurer var t ex Bernart de Ventadorn, Pierre Vidal och Raimbaut de Vaqueiras.
Men det finns också en del bevarade texter och musik gjord av kvinnor. Jag vet inte så mycket om kvinnans ställning i högre samhällskretsar vid den där tiden, men det lär i alla fall ha varit mera äventyrligt för dem än för männen att ge sig in i denna åtminstone skenbart erotiskt frigjorda värld som trubadurerna skisserade, speciellt om man var gift, som två av företrädarna för dessa s k trobairitz var, Condeza Beatrix de Dia och Condeza de Provenza Garsenda.
En nyutkommen skiva i EMI:s Reflexeserie ägnas åt dessa kvinnliga trubadurer, Cansos de Trobairitz (EMI 065-30 941) med den spanska gruppen Hesperion XX. Det var inte det lättaste för gruppen att skrapa ihop användbart material för att fylla en hel skiva.
Det finns betydligt fler texter än melodier bevarade (ett problem som gäller hela trubadurdiktningen, proportionerna är ungefär 2 500 texter mot 250 melodier), vilket delvis kan förklaras av att texterna i sin längd och komplexitet behövde skriften, medan musiken mera byggde på en oral tradition. Samtidigt var det vanligt att samma melodi användes till flera texter.
Gå i kloster
Faktum är att av de kvinnliga trubadurernas verk är det bara Condeza de Dias "A chantar m'er de so q'ieu no voldria" som är bevarad med musik. I övriga fall har man tillgripit den berättigade metoden att ta annan musik med samma versmått. Condeza de Dia's "Estat ai en greu cossirier" framförs till musik av Raimon de Miraval.
Man har också haft problem med den rytmiska rekonstruktionen, eftersom dåtidens notskrift sa mycket lite om rytmiken. Den gamla s k modusläran föreskriver att man ska gå efter stavelsernas betoningar, men även detta har sina problem beroende på vilken textutgåva man följer, eftersom det provensalska språket i vissa utgåvor närmat sig det franska och antalet stavelser därigenom förändrats.
Vad rör sig då texterna om? I "Na Carenza al bel cors avinen" är det två systrar som ber Na Carenza om råd huruvida de bör gifta sig eller inte, de beskriver äktenskapets olika plågor och får (förstås) rådet att gå i kloster. I Condeza de Dias "Estat ai en greu cossirier" sjunger hon:
Den sanna dygden
Här sjunger hon att en kvinna som vördar den sanna dygden bör rikta sin uppmärksamhet bara mot de tappra och ädla riddarna och när hon är säker på hans dygdighet kan hon bekänna sin kärlek öppet:
Karl-Erik Tallmo