Artiklar

Karl-Erik Tallmo,
artikelregister

Levande livet! nr 3/1977

Avant-Garde

I slutet av 60-talet blev två utvecklingslinjer inom den moderna jazzen allt klarare. Många hakade på den av Miles Davis utstakade linjen, ett närmande till popmusiken, och grupper som Tony Williams Lifetime, Weather report och Return to Forever uppstod. Den andra grenen gick vidare på den linje som John Coltrane, Eric Dolphy och Albert Ayler m fl utstakat. Där fanns människor med likartat tonspråk men ofta ganska skilda idéer. Där fanns dragning åt religiös mystik typ Pharoah Sanders ocn där fanns grupper som tog upp den nya svarta medvetenheten och stoltheten som Art Ensemble of Chicago t ex. De började egentligen som en del i organisationen AACM (Association for the Advancement of Creative Musicians) som saxofonisten Richard Abrams och ett 40-tal andra musiker bildade 1965.

Art Ensemble sade sig skapa "Great Black Music" och de uppträdde målade i ansiktet, bar konstiga kläder och hade bjällror runt fotlederna. Pd deras skivomslag kunde man se dem kostymerade som den svarte slaven och den vite slavägaren. Art Ensemble är en av de få och definitivt den mest kända av de amerikanska grupper som arbetar med fri improvisation, fri så till vida att de jobbar mest med grova stolpar; i vilken ordningsföljd de olika instrumenten ska användas t ex.

I Europa, närmare bestämt Tyskland och Holland, växte ett annat avantgarde upp med vita musiker som hämtade inspiration dels från jazzen men även från modern västeuropeisk konstmusik. Alexander von Schlippenbach är en pianist som jobbar med komposition och improvisation inflätade i varandra. Till festivalen i Berlin 1966 formade han frijazzstorbandet "Globe Unity" där en rad tyskar och holländare ingick. Kowald, Brötzmann, Bennink, Schoof m fl.

De sammanslöt sig senare i FMP, Free Music Productions, som producerar skivor och arrangerar konserter. (Frijazzen tycks behöva sina organisationer i alla länder, i Sverige har nyligen FRIM bildats - hittills starkast i Stockholm och Göteborg, men ska utvecklas till riksorganisation.)

Holländarna med saxofonisten Willem Breuker och slagverkaren Han Bennink i spetsen, brukar ofta spela någon sorts Eisler-inspirerad teater- eller cirkusmusik full av vansinniga infall. Typiskt for européerna till skillnad från amerikanerna inom denna musik, är att européerna är mer respektlösa; blandar alla stilar, marscher, ragtime, och helt fri musik i tvära kast och häftiga vändningar. Det kan vara svårt att fa grepp om den här musiken på skiva eftersom den bygger så mycket på det visuella intrycket, men lyssna till exempel på de här milstolparna:

Peter Brötzmann octet: Machine Gun / FMP 0090
Brötzmann, van Hove, Bennink / FMP 0130
Globe Unity live in Wuppertal / FMP 0160
Baal, Brecht, Breauker / BVHAAST 003 (distr. Forsight)
Willem Breuker Kollektif live in Berlin / SAJ 06 (SAJ och FMP distr. Amigo)
Art Ensemble: Fanfare for the Warriors / Atlantic SD 1651
The Spiritual / Black Lion BL 28428
Tut-Ankh-Amon / Black Lion BL 28473

(plus två foton föreställande Han Bennink resp. Lester Bowie)

[Tillbaka till Artikelindex]
[Tillbaka till Karl-Erik Tallmos startsida]