Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Fonda och Hopper är ute på en lång motorcykeltur i USA från västkusten till New Orleans och karnevalen där. De kritiserar status- och penningjakten i samhället samtidigt som de åker omkring på vräkiga motorcyklar, pryder sig med stjärnbaneret samt profiterar på knarkaffärer. De använder själva marijuhana vilket väl måste innebära en form av redgnation, ett visst accepterande av dn situation som hopplös.
Filmen i sig själv är ganska kommersiell och alltså anpassad i systemet, men ingen sådan här kritik kan väl göras utan att utnyttja det samhälle man vänder sig emot.
Det kommersiella inslaget är dock inte så påträngande som i de tidigare Hells Angels-filmerna där man tydligen riktade in sig på att tjäna pengar på ungdomens egen synvinkel.
Filmmusiken är popmusik, dvs den musikform som samhället självt utnyttjar för att söva framför allt de unga. Risken finns att folk uppfattar filmen som någon visuell tio i topp och börjar stampa takten, varvid fllmens egentliga idé kommer så i kontrast till musikattityden att den blir oförståelig, inbäddad. Det finns också den möjligheten (positiv) att kontrasten gör att idén framstår ännu tydligare, fri mot en ny bakgrund. Vilket det blir är nog individuellt.
Det är de grupper i samhället som är farliga för de makthavande som råkar värst ut. Alltså blir Hopper och Co utstötta, misshandlade och så småningom dödade vilket sker på rastställen under färden och genom olika människogruppers försorg.
De situationsskildringar som tar upp just detta är det bästa i filmen. Anledningen till att allt detta våld utlöses, även hos "gemene man" finns kanske uttydd i vad Hopper säger i filmen:
"Folk är rädda för att se fria människor och då slår de till i rädsla".
KARL-ERIK TALLMO