OBS, Sveriges Radio, P1, 23/5 2005
[Piratkopiering under 500 år]
Filmer sprids som bekant idag ofta som piratkopior innan de haft premiär. Och musik distribueras i illegala kopior på webben. Piratkopior är dock inget nytt fenomen. Det har varit ett problem i åtminstone 500 år. Fast i början gällde det främst texter. Martin Luther råkade t.ex. ut för att manuskriptet till hans Fastenpostille stals år 1525 i Wittenberg och sedan trycktes i Nürnberg. Många tryckare livnärde sig faktiskt på att pirattrycka Luthers skrifter. Intressant nog var Luther själv inte så upprörd över de ekonomiska förlusterna. Däremot var det en Tücke des Teufels, alltså en djävulens list, att man förvanskade hans ord. Så här skrev Luther om detta: Nu vore dock skadan uthärdlig om de inte återgivit mina böcker så falskt och skändligt. Men nu trycker de alltså dessa böcker och har en sådan brådska att när de sedan kommer tillbaka till mig igen, känner jag inte igen mina egna böcker. Just denna s.k. ideella del av upphovsrätten (som bl.a. gäller skyddet mot förvanskning) är något som nästan alltid kommer bort i debatten. Man koncentrerar sig oftast på ekonomin. För samhällets intellektuella utveckling är det nödvändigt att t.ex. citat i vetenskapliga artiklar eller böcker blir korrekta. Man måste kunna veta vem som sagt vad, annars kommer fakta - och kunskap - sakta att urarta, ungefär som när man leker viskleken. Även radikala människor som säger att de skänker sina texter till världen och inte bryr sig om hur de används, brukar bli arga om deras texter dyker upp i förvrängd form men fortfarande har deras namn under. Men sådant skyddar upphovsrätten emot också. På Luthers tid fanns ingen särskild rätt för upphovsmannen - för det mesta hade tryckarna ensamrätten. Författarna var ofta understödda av någon furste eller kung. I dag när författare, konstnärer och musiker försöker försörja sig själva - och kanske inte är sponsrade av vare sig näringsliv eller stat, då kan det vara förödande om deras verk sprids via kanaler där de inte får betalt för sitt arbete. Många tycker att stora skivbolag och bokförlag är giriga och främst vill berika sig själva. Men som musiker eller författare är man ju inte tvingad att avtala bort sina rättigheter till medieföretag - inte ens till upphovsrättsliga organisationer. Man kan ju sköta allt själv, vilket håller på att bli betydligt lättare nu med distribution via nätet. Debatten handlar tyvärr oftast om bästsäljarna. En uppmärksammad film eller skiva drar in sina kostnader på ett par år brukar de säga som tycker att skyddstiden är för lång. Fyra-fem år kunde räcka, menar de. Men fundera då på vad som händer med författare eller konstnärer som arbetat med något i 10 eller 20 år och kanske investerat någon miljon under denna tid i resor, litteratur osv. Kanske tar det ytterligare 10-20 år efter publiceringen innan ett verk slår igenom publikt. När sådana upphovsmän äntligen kan få tillbaka en smula av det de investerat - ska då någon annan kunna berika sig på deras arbete? Ända sedan världens första upphovsrättslag kom i England på 1700-talet har man varit medveten om att det måste finnas en balans mellan upphovsmannens ensamrätt och övriga medborgares möjlighet att använda verket på ett rimligt sätt, t.ex. att citera eller att få kopiera för eget bruk. Denna möjlighet att kopiera för eget bruk blir annorlunda nu med det förslag till ny svensk lag som snart troligen antas av riksdagen. Gör man en kopia - av en musikfil på nätet t.ex. - får kopians förlaga inte vara en illegal piratkopia. Det är tveksamt om denna precisering är nödvändig. EU-direktivet kräver inte en sådan skrivning. Det viktigaste är förstås att de som laddar upp, som tillgängliggör olagliga kopior kan sättas åt. Men inte heller det får förstås ske med vilka medel som helst. Tjänsteleverantören Bahnhof drabbades för en tid sedan av ett tillslag med beslagtagna servrar. Det var en extrem åtgärd, som föregicks av domstolsbeslut, men som ändå kanske i utförandet bröt mot t.ex. personuppgiftslagen. Parterna gjorde dock upp i godo, så tyvärr får saken inte den rättsliga belysning som hade varit behövlig. Antipiratorganisationernas alltmer militanta och myndighetsliknande agerande gör att man börjar undra om nästa steg kanske blir en lag i stil med den som kom till i Frankrike 1777, som gav tryckare rätt att ta med sig en polis och inspektera bokhandlar eller tryckerier. Så här stod det i den lagen: Hans Majestät befullmäktigar varje innehavare av privilegier [...] att, utan annat tillstånd än detta dekret, tillsammans med en bokhandelsinspektör, eller [...] en domare eller poliskommissarie, att på egen risk, till egen fara eller framgång, inspektera tryckerier, bokhandlar eller bokupplag hos sådana tryckare, bokhandlare eller försäljare där han väntar sig finna kontrafaktiska exemplar av verk som han innehar privilegiet till ... Man får inte gripas av panik inför ny teknik. Webben kan ju användas även för att sälja lagliga kopior - och så sakteliga börjar nu medieföretagen förstå att man måste börja erbjuda sådana alternativ. Det vore också illa om en kortsiktig förbudsiver skulle stoppa fildelningstekniken, som kan användas till så mycket annat än att sprida MP3-filer. Med den kan man t.ex. skapa kraftfulla decentraliserade sökmotorer, och tusentals datorer runt jorden kan samarbeta om krävande processer. Fildelning och besläktade tekniker blir kanske nästa revolution på IT-området, om de får utvecklas utan alltför stor klåfingrighet från lagstiftare. NOT: Rödmarkerad text ströks i programmet p.g.a. tidsbrist. |