Het strid om ny tobaksstudie

British Medical Journal skapade häftig debatt på sin webbplats i slutet av maj sedan tidskriften publicerat en studie av James Enstrom och Geoffrey Kabat om vissa tobaksrelaterade dödliga sjukdomars ringa samband med passiv rökning. På två veckor hade 120 inlägg publicerats.

Studien heter "Environmental tobacco smoke and tobacco related mortality in a prospective study of Californians, 1960-98" och bygger på ett ovanligt stort underlag. Man har utnyttjat statistiskt material från American Cancer Society, där 118 094 personer följts under hela 39 år. Särskilt intressant var att här fanns 35 561 personer som aldrig själva rökt men som var gifta med rökare.

Slutsatsen är att "resultaten ger inte stöd för att det finns ett kausalt samband mellan miljötobaksrök och tobaksrelaterad dödlighet, även om en liten effekt inte kan uteslutas. Sambandet mellan exponering för miljötobaksrök och hjärtinfarkt och lungcancer kan vara avsevärt svagare än vad man allmänt brukar anse."

Detta är ungefär vad tobaksbolagen hävdat i decennier, så från det hållet var förtjusningen omisskännlig. Men kritikerna menade att studien är mycket dåligt upplagd och inte tar hänsyn till att icke-rökare på 60-talet utsattes för mer tobaksrök på arbetsplatser och i offentliga lokaler än hemma hos en rökande make.

Bland kritikerna märks just en företrädare för American Cancer Society, Michael Thun, som anser att deras data utnyttjats på ett felaktigt sätt. Ingen information om den rökande maken efter 1972 har tagits med i analysen, menar Thun, vilket innebär att om några dött eller slutat röka mellan 72-98, så har de ändå räknats som rökare i studien.

Studien har också kritiserats därför att den delvis finansierats av Center for Indoor Air Research, en organisation som startades av tobaksbranschen.

Bland de första att skriva debattinlägg på BMJ:s webbplats var redaktören för European Journal of Public Health, Martin McKee - som ju haft med professor Ragnar Rylander att göra både i sin tidskrift och som vittne i rättegångarna i Genève - som menade att Kabat-Enstroms samröre med tobaksindustrin måste utredas vidare. McKee påpekade att Kabat samarbetat med Rylander och andra industrifinansierade forskare i en studie 1997. Och Enstrom, påpekade en annan debattör, fick pengar från tobaksindustrin redan på 1970-talet, trots att han själv velat ge sken av att stöd förekommit bara under de senaste åren.

Komprometterande är bl.a. ett brev som Enstrom skrev till Philip Morris forskningschef Richard Carchman 1997: "[...] det krävs ett avsevärt engagemang i forskningen från er sida för att jag effektivt ska kunna tävla med det stora berg av epidemiologiska data och den opinion som redan finns när det gäller hälsoeffekter av passiv och aktiv rökning."

Karl-Erik Tallmo

[Tillbaka till Artikelindex]
[Tillbaka till Karl-Erik Tallmos startsida]