Kulturnytt, Sveriges Radio, P1, 27/2 2002

[Anmälan av Vernor Vinges 'True Names']

(Cyberspace eller cyberrymden har nog de flesta hört talas om. Många vet också att ordet cyberspace myntades av författaren William Gibson 1984. Men det fanns faktiskt en föregångare till Gibson, som har inspirerat många av dem som idag forskar kring framtidens konstgjorda datorvärldar. Han heter Vernor Vinge, matematiker och författare, och hans bok "True Names" från 1981 har just kommit ut i en efterlängtad nyutgåva, än så länge bara på engelska. Karl-Erik Tallmo har läst den:)

Tänk er att datorns värld inte består av en massa textfönster, papperskorgar, timglas och andra symboler, utan att man får illusionen av att gå in i ett tredimensionellt landskap, där kanske Nationalencyklopedins webbupplaga visar sig som ett stort slott som man också kan gå in i och där det växer träd vid vägkanten som kanske är folks telefonräkningar. I skyn flyger fåglar som är e-postmeddelanden på väg till sina adressater.

Sådär ungefär kan det se ut i Vernor Vinges kortroman "True Names", som han skrev utkastet till redan 1979. I den här världen använder sig folk av flera olika pseudonymer och gestalter och är då säkra för t.ex. brottslingar. Brottslingarna är å andra sidan också säkra för polisen. Men får någon reda på ens riktiga namn, då blir man spårbar och sårbar. Det där är en gammal tanke. T.ex aboriginer och fornegyptier hade ofta ett officiellt namn, men också ett heligt namn, som aldrig fick uttalas.

Hos Vinge har polisen just luskat ut dataspelskonstruktören Roger Pollacks riktiga namn - på nätet kallar han sig annars mr Slippery - och man kan därför tvinga honom att hjälpa till att fånga en datavandal, en mystisk figur som ingen vet vem det är, som försöker lägga under sig all information som finns i datarymden. I en så extremt uppkopplad värld som denna är, så innebär kontroll av datavärlden kontroll av den verkliga världen också, av varenda banktransaktion, varenda flygplanslandning, vartenda e-postmeddelande.

Någon galnings strävan efter världsherravälde låter kanske inte som någon originell romanintrig, och det är det inte heller. Det viktiga här är att det sker i en värld som när det skrevs föreföll totalt otrolig, men som idag tycks vara inom räckhåll. Därmed bör man ta både risker och möjligheter som skisseras i romanen på allvar. Och det gör också de forskare och datavisionärer som skrivit kommentarer i den här efterlängtade nyutgåvan av boken. Av de 352 sidorna upptar själva romanen bara 90. Resterande 262 är texter av folk som t.ex. Marvin Minsky, pionjär inom området artificiell intelligens, som jämför nätverksvärlden hos Vinge med hur hjärnan fungerar. Patti Maes, som liksom Minsky är verksam vid Massachusetts Institute of Technology, skriver om intelligenta agenter, hur vi snart kommer att ha olika betjänter eller alter egon ute på nätet som kan rycka in åt oss vid behov. En annan av kommentatorerna är Alan Wexelblat som skriver om personlig integritet. Vi har ju redan skapat en värld åt oss på Internet, där våra förehavanden lätt övervakas. Och värre kan det bli, menar han.

Hur är romanen då? Ja, språket är inte lika spänstigt, poetiskt och associationsrikt som William Gibsons i Neuromancer-trilogin, men Vinges roman är definitivt läsvärd i kraft av sin vision. Och den är också bitvis ganska spännande med ett överraskande slut. Nu ska boken visst bli film också. Filmduken verkar vara ett väl platt medium för den här gränslöst böljande cybervärlden. Men vi får väl se. Bara vi slipper se Sandra Bullock fumla med disketter.