OBS Kulturkvarten, Sveriges Radio, P1, 2/10 2001

[Terroristerna, nätverken och det öppna samhället]

Det finns ett ord som återkommer i dessa dagar - vare sig vi talar om terrorister, moderna företag, subkulturer eller Internet. Det är ordet nätverk. Datorer kopplas ju samman i nätverk, företag upprättar alltmer allianser i nätverksform, och speciella intressegrupper kommunicerar också fritt jorden över i denna form. Även terrorister arbetar idag i nätverk.

Nätverken är inte lika sårbara som andra strukturer. Slås en knutpunkt ut, kan den lätt kringgås. Det var bl.a. detta som gjorde att USA:s försvar en gång valde att satsa på Internet som ett icke-hierarkiskt uppbyggt nätverk.

Terroraktioner kan liknas vid virusattacker, både verkliga och i datormiljö. Små enheter som åstadkommer förödande angrepp, svåra att förutse och avgöra varifrån de kommer, eftersom de ofta verkar genom att infiltrera. Skyddsstrategierna har också biologiska paralleller. Det finns t.ex. datornätverk som lånar idéer från hur myror kommunicerar eller hur immunförsvaret arbetar. Vissa kritiker menar att den amerikanska beredskapen mot terroristattacker har fungerat ungefär som ett immunförsvar. Efter en viss typ av angrepp har man beredskap mot just den, men inte mot en ny typ. Det som nu hände i USA har flera experter varnat för, bl.a. förre FBI-chefen i New York, James Kallstrom. Myndigheterna gör tyvärr ingenting, menade han, förrän det konkret finns kroppar att räkna. "They want to see the body count."

Många är nu rädda för att terroristbekämpningen kommer att leda till ett mer slutet samhälle där vi alla måste stå ut med att vara avlyssnade och bevakade. Märkligt nog kom en rapport från EU-parlamentet så sent som i juli om avlyssningssystemet Echelon. I rapporten sägs att den avlyssning som två av medlemsländerna tillsammans med USA sysslar med, kan vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Beredskapen att acceptera system som Echelon torde dock ha ökat sedan 11 september.

När det gäller skyddet för den personliga integriteten så handlar det dock inte bara om mobiltelefoner och e-post. Vi lämnar spår efter oss när vi besöker webbsidor, många laddar upp egna dagböcker eller sätter upp webbkameror och visar glatt upp sina förehavanden för hela världen. När vi använder kreditkort på nätet eller i affärer och automater lämnar vi också spår. Nazister som beställer passbilder på meningsmotståndare har ju diskuterats. Satellitövervakning där man kan se föremål mindre än en meter kan vem som helst numera hyra. I New York Times undrade nyligen en flygöverste om det kanske var via satellit terroristerna listade ut var det amerikanska fartyget USS Cole låg, när det sprängdes i Adens hamn förra året. Och en annan överste tillade, "problemet är inte längre en annan supermakt, utan en kille med ett kreditkort".

Vi håller på att bygga in oss i en värld av aldrig tidigare skådad transparens. Filosofen Jürgen Habermas har talat om en s.k borgerlig offentlighet som hade sin glansperiod under 1700- och 1800-talen, inom bl.a. den centraleuropeiska kafékulturen och i pressen. Jag brukar kalla vår nya globala elektroniska arena för hyperoffentlighet, och den innefattar alltså inte bara Internet utan alla våra kommunikationsmedel.

Jag kallar den hyper-, inte bara för att den är offentlig i väldigt hög grad, utan också för att den representerar en ny struktur. Matematiker brukar tala om hypersfär när de vill beskriva en sfär av en helt ny dimensionalitet, där den vanliga geometrins lagar är upphävda - den kortaste vägen mellan två punkter behöver t.ex. inte vara en rak linje. På ett liknande sätt innebär hyperoffentligheten att både tiden och rummet beter sig på ett nytt sätt. Bilateral e-post blir lätt multilateral. Vad som publicerats i ett land på nätet, finns samtidigt i alla andra länder. En uppkopplad person befinner sig i mitten av allt, men det gör också alla andra uppkopplade människor. Produktion som spritts ut runt både jorden och dygnet kräver nya zonlösa tidssystem.

Att orientera sig i hyperoffentligheten är inte lätt, särskilt inte för lagstiftare som får problem med saker som upphovsman, ursprungsland, kopia, original, urkund, konfiskation, tredje land, osv.

Nu opererar uppenbarligen också terrorister i hyperoffentligheten. Man kan vara säker på att få uppmärksamhet live på prime time i TV. Kanske var det som sagt en satellitbild som visade var båten USS Cole fanns. Och det sägs att bl.a. Usama bin Ladin använder sig av en särskild krypteringsteknik som kallas steganografi, där man t.ex. sänder hemliga textmeddelanden dolda i koden till digitala bilder. Naturligtvis använder brottslingar den senaste tekniken, så har det alltid varit. Man ska dock inte tro att man kan konstruera ett nytt supersystem som ska kunna övervaka alla andra system. Något i den stilen tycks USA tänka sig med, dels Echelon förstås, men även med det från Reagans tid återupplivade rymdförsvaret, som med just nätverk av minisatelliter ska uppnå "Global Battlespace Dominance". Det är ju bara det att the bad guys kommer att skaffa sig denna teknik också.

Vi har börjat bygga fantastiska kommunikations- och informationssystem som skulle kunna ge oss möjlighet till fördjupad demokrati och ett breddat offentligt samtal. Hur vi ska kunna utnyttja allt detta utan att samtidigt blotta oss för brott och terror lär bli den verkligt stora debatten framöver.