Svenska Dagbladet, Kultur, 22 december 2000
Ska vi få fler datalagar som föds gamla?
Regeringen ska nu driva på förändringsarbetet inom EU av det dataskyddsdirektiv som gav upphov till den förkättrade personuppgiftslagen (PUL). Ett första förslag behandlades på ett seminarium i Rosenbad häromveckan. Tyvärr tycks man bädda för en ny generation lagar i hela Europa som blir omoderna innan de ens formulerats. Personuppgiftslagen från 1998 var ett demokratiskt haveri. Den återinförde ett godtycke för det publika skrivna ordet som vi inte sett i fredstid sedan 1800-talets början. 1810 avskaffades censuren, men redan 1812 infördes en indragningsmakt, som tyvärr kan jämföras med dagens Datainspektion. Med stöd i PUL förbjöds t.ex. en privat hemsida där det nämndes att någon skadat foten, medan s-kvinnorna tilläts hänga ut förment porransvariga i ledningen för TV 1000 på sin hemsida. Tillämpningsreglerna för PUL har ju ändrats, men inte mycket har blivit bättre. Nu tillåts "harmlösa" uppgifter (s.k. "ringa" brott), t.ex. i så kallad "löpande text", men det är fråga om en en subjektiv bedömning, som användaren inte kan förutse, och där DI har sista ordet. Man får numera också via Internet föra över uppgifter till icke-EU-länder om man först kontrollerat att skyddet i mottagarländerna är "adekvat". Men Internet når ju nästan alla länder. Det är orimligt att man i Sverige ska kunna ha koll på all världens datalagar och hur de tillämpas! Vid seminariet i Rosenbad presenterades ett första förslag från en nytillsatt samrådsgrupp, som senast i oktober nästa år ska presentera ändringar i EG-direktivet om dataskydd. Man försöker nu lyfta upp sådana här påfund som "harmlös" hantering och "löpande text" till EU-nivå. Nyckelbegreppet är huruvida text, ljud eller bild har "strukturerats så att sökning av personuppgifter underlättas". Har informationen inte strukturerats särskilt, så ska det mesta av personuppgiftslagstiftningen inte tillämpas. Men poängen med nästan all digital information är ju att den inte behöver struktureras för att vara sökbar. Den behöver bara finnas - på den egna datorn eller på Internet, så är den sökbar - för en eller för miljoner. När ett dokument lagts upp på en webbplats, även om det består av enbart "löpande text", så blir det sökbart över hela världen. Den träfflista man får på söktjänster som Alta Vista utgör ett register t.o.m. i den gamla datalagens mening. Och indexfilerna, som Alta Vistas sökrobotar skapat under månader av samlande ute på nätet, är också register med personuppgifter. Tänker lagstiftarna försöka göra alla svenska sökmotorer illegala? Såväl nätets proffs som dess amatörer placerar naturligtvis sina sidor på webben just för att de ska bli eftersökta - och funna. Någon underlättande strukturering behövs egentligen inte - webben själv är en sådan struktur, så att publicera något där blir liktydigt med att underlätta för sökning. Idag, när var och en kan publicera sig elektroniskt, är det paradoxalt att yttrandefriheten faktiskt inskränks! Att professionella journalister och publicering med trycksvärta fortfarande har en särställning vad gäller grundlagsskydd känns inte som en särskilt modern tanke. Den pågående Mediegrundlagsutredningen arbetar med just detta - att skapa ett fullgott grundlagsskydd även för de nya medierna, t.ex. meddelarskydd och förbud mot censur. Det märkliga är att den utredningen, enligt mina källor, kommer att stärka yttrandefriheten för webbsidor som kan kallas databaser, medan förslaget till nytt dataskyddsdirektiv innebär att yttrandefriheten försvagas just för sidor som kan sägas ha databaskaraktär (strukturerade för att underlätta sökning). Här verkar finnas risk för framtida normkonflikter. Bland det viktigaste att förstå när det gäller den nya medietekniken är att inga data numera är statiska, de kan dekanteras i oändlighet i olika läglar: texter kan publiceras än som webbsidor, förvandlas till syntetiskt tal eller blindskrift. Program för automatisk manipulation av texter kan dessutom översätta dem till andra språk, sammanfatta eller filtrera dem, så att innehåll läggs till eller dras ifrån. Därför är det naivt att tro att man ska kunna lagstifta mot att personuppgifter används för "ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in" (PUL 9 §). På det upphovsrättsliga området har redan den s.k. peer-to-peer-tekniken skapat oreda med tjänster som Napster (för utbyte av musikfiler). Snart kommer denna teknik att användas till allt möjligt utbyte mellan enskilda användare, ofta i datorns bakgrund, medan användaren arbetar med andra program. Här anar man ett nytt fält för integritetslagstiftningen. Det där med överföring av data till tredje land var kanske bara en mild fläkt i jämförelse. Ska nu Europas länder harmonisera sin lagstiftning vore det också lämpligt att lagar som berör samma område, t.ex. Internetpublicering, också harmoniserades inbördes genom att bygga på samma grundläggande definitioner. Låt oss också försöka se framåt längs de stora utvecklingslinjerna istället för att låsa fast lagstiftningen i begrepp som är gamla redan nu. författare, föreläsare och IT-debattör |