The Art Bin 21/22, 18 april 2000
E. G. Geijer som skolpolitiker:
Kunskapssamhället och avfallet till liberalismen
Inledning av Karl-Erik Tallmo till Geijers "Tal vid invigning af nya Katedral-Skole-huset i Upsala d. 21 Okt. 1837 - Uti H. M. Konungens och H.K.H. Kronprinsens höga öfvervaro af J. O. Wallin Erke-Biskop" publ. i The Art Bin 21/22, 18 april 2000.
Tanken på en bred folkundervisning i Sverige fanns redan på 1500-talet, men allmän skolplikt infördes inte förrän 1842 - åtminstone på papperet. Delvis drevs reformen fram av att befolkningen vuxit snabbt under seklets första årtionden; behovet att styrsla sociala problem var stort. Skolplikten var inte främst en närvaroplikt utan en läroplikt - hemundervisning var fortfarande tillåten. Latinet och det kyrkliga hade länge präglat både undervisningen i trivialskolor (en föregångare till realskolan) och gymnasier. 1745 års uppfostringskommission sökte få skolan formad mera efter industrialismens krav, med t.ex. mera matematik och fysik på schemat, men kommissionens förslag röstades ned. Mera nyttobetonade var dock t.ex. trivialskolans s.k. apologistklasser, där praktiskt inriktad handelsundervisning bedrevs. Privata utbildningsanstalter inom tekniska och naturvetenskapliga områden startades också under den här tiden.
Vid 1800-talets början förekom heta diskussioner om formerna för både folkundervisningen och den högre, mera specialiserade utbildningen. Liberalerna menade att det var samhällets plikt att sörja för en grundutbildning för alla medborgare. De konservativa menade att detta att skära alla över en kam bara kunde medföra "halvbildning". Dessutom var undervisningen främst en fråga för hemmen och den privata sfären, som samhället inte skulle blanda sig i. Det offentliga ansvaret kunde inte sträcka sig längre än till religionsundervisning och utbildning av just offentliganställda ämbetsmän, menade de konservativa. Liberalerna var ofta kluvna, folkundervisning, javisst, men var det verkligen nödvändigt att staten skulle utbilda näringslivets folk? De här diskussionerna fördes bl.a. i 1825 års uppfostringskommitté - den s.k. snillekommittén - där flera kända svenska kulturpersonligheter ingick, t.ex. Berzelius, Geijer och Tegnér.
Något som kom att skaka det svenska kulturetablissemanget, särskilt dess Uppsalaavdelning, var Geijers s.k. avfall från konservatismen till liberalismen. Denna kursändring offentliggjorde han just i en text om skolväsendet, i vidstående recension av ett tal hållet av ärkebiskopen och psalmförfattaren J.O. Wallin. Recensionen publicerades i första numret av Geijers egen månadstidskrift "Litteratur-Bladet", i februari 1838. Hans idéer ansågs av de forna vännerna som inte bara "skadliga utan nära nog dårhusmessiga", som hustrun, Anna-Lisa Geijer, rapporterade i ett brev till den kända salongvärdinnan Malla Silfverstolpe. Både Malla och de flesta i hennes krets instämde dock i den domen över Geijers ställningstagande. I ytterligare fyra nummer av "Litteratur-Bladet" skrev han om "Läroverksfrågan". Flera inflytelserika personer, bl.a. kronprinsen Oscar, tog vid tiden ställning för en bred medborgarskola, och riksdagen 1840-41 antog den plan som sedan resulterade i folkskolestadgan 1842. Det visade sig dock - ungefär som idag - att det var svårt att få kommunerna att ta sitt ansvar för skolan. Många bönder förstod inte varför de skulle lära sig mer än att läsa, och det lärde sig de flesta genom kyrkans försorg. Kringresande statliga folkskoleinspektörer fann ofta skolsalarna halvtomma, ungefär som en nutida grundskolemåndag. Geijers text är för övrigt intressant, inte bara som ett inlägg i den tidens debatt om parallellskolor, utan även för de synpunkter han har på det vi 150 år senare skulle kalla kunskapssamhället, och hans förståelse för hur information och kunskap sprids med teknikens hjälp.
Geijers text "Tal vid invigning af nya Katedral-Skole-huset i Upsala ..." finns här.