OBS, Sveriges Radio, P1, 3/6 2003

[Har du blivit googlad?]

Har ni varit ute och surfat på nätet nyligen? Nej, jag trodde väl det. Det är inte så många som surfar längre. Förr, innan det fanns sökmöjligheter på webben, var det enda sättet, att ganska planlöst hoppa från dokument till dokument, som om man var på ett stort bibliotek utan kataloger, där enda möjligheten att hitta information var att följa hur en bok refererade till en annan.

Webben, world wide web, firar i princip tioårsjubileum i år, det var i april -93 som programkoden bakom gjordes fritt tillgänglig i hela världen. 1995 gjorde sökmotorn Alta Vista exempellös succé på webben. Det var varken den första eller största söktjänsten, men den var snabb och enkel och höll reda på 30 miljoner webbsidor. Nu öppnade sig plötsligt som ett nytt universum för användarna. En mängd information som tidigare varit dold blev synlig.

Den sökmotor som idag är mest populär heter Google och omfattar inte mindre än 3 miljarder webbsidor. Den kom som en fräsch uppstickare 1998 och hade en hel del nya finesser, framför allt en ny sökmetod, som bl.a bygger på hur många andra sidor som har länkat till en viss sida, hur populär den är så att säga.

Google sparar även egna kopior av webbsidor den hittat, vilket glädjer många som letar efter sidor som innehavarna tagit bort från nätet. Men det retar också många som anser att detta innebär ett intrång i upphovsrätten. Kritik från yttrandefrihetsaktivister har också förekommit mot att Google böjt sig för krav från t.ex. scientologer och tyska och franska antinazister att ta bort vissa sidor.

Men på det hela taget så älskar alla på nätet Google. 150 miljoner sökningar görs per dag. Företaget har 600 anställda och verksamheten finansieras främst genom annonser och att man säljer sin sökteknologi till olika företag för deras interna behov.

Det senaste halvåret har dock röster höjts som varnar för att vi alla som använder och bidrar till Google gjort den för mäktig. Arbetsgivare kollar ofta upp arbetssökande den här vägen och kan hitta mängder av gamla synder, saker man sagt i någon diskussionsgrupp för tio år sedan t.ex. [I USA lägger flera stater ut domstolsprotokoll på nätet. Det finns en del domar på webben i Sverige också men här är personnamnen borttagna.]

Boston Globe berättade nyligen om Michael, tidigare narkoman och dömd för rån, som numera arbetar vid Boston medical school. Hans bakgrund fanns på nätet och han märkte hur människor i olika situationer plötsligt vände på klacken och inte längre var intresserade av honom. Det kunde gälla begynnande romanser, att hyra lägenhet eller att söka jobb. [En gång var han den mest intressanta platssökanden för ett arbete, tre intervjuer kallades han till, massor av telefonsamtal och e-post utväxlades. Och så plötsligt - tystnad.] Ingen ville ens tala med honom i telefon längre. "Jag hade blivit googlad", säger Michael.

Google sparar inte bara information från webbsidor utan även fakta om de användare som gör sökningar, sökord sparas och via användarnas s.k. IP-nummer kan de också spåras geografiskt på ett ungefär. Det finns en webbplats som är kritisk mot Google - Googlewatch heter den och drivs av Daniel Brandt - och där säger man att Google, som ju förbjudits i Kina, egentligen borde vara rena drömmen för den kinesiska regeringen, för med den teknologin tillsammans med s.k. geolokalisation skulle man kunna kartlägga vad folk intresserar sig för i olika regioner, hur opinioner skiftar etc.

Man är också orolig för att just detta görs i USA. Ägarförhållandena inom Google är illavarslande, menar Daniel Brandt på Googlewatch. Det finns styrelsemedlemmar i Google som kommer från stora investmentbolag som Sequoia och Kleiner Perkins som, enligt Googlewatch, har trådar till Bushadministrationen. Googles representanter har också undvikit att svara på om de någon gång lämnat ut uppgifter till exempelvis säkerhetspolisens terroristspanare. Å andra sidan sägs det att Brandt på Googlewatch är paranoid, och att han har egna intressen i underrättelsebranschen.

Hur det än förhåller sig med Googles band till den amerikanska regeringen, så har den själv drabbats av Googles allseende öga. I januari avslöjades med hjälp av sökmotorn att Bushadminstrationen planterat identiska insändare med olika undertecknare om Irakkrisen i stora amerikanska tidningar - ett vanligt PR-knep numera. Google kan alltså vara ett redskap för att avslöja sådant, precis som lärare kan använda Google för att kolla om eleverna har plagierat texter från nätet i sina uppsatser.

Sökmotorerna är en direkt livsnödvändighet för nätet. Frågan är hur man ska hantera problemet med en så koncentrerad makt.

Google köpte nyligen Blogger, en plattform där alla kan skapa sina egna nyhetstjänster eller berätta om sin vardag. Många undrar nu vad Google ska med detta till. Kanske satsar man på ett ännu mera förfinat personsökningsinstrument. Eller också vill man bara lägga vantarna på något som innehåller stora mängder av det sökmotorer äter till frukost, lunch och middag - nämligen länkar.

Overture är ett företag som nu äger Alta Vista och en annan mycket bra sökmotor som heter Alltheweb. Det talas ibland om peer-to-peer som en möjlig bot mot denna koncentration. Peer-to-peer är samma teknik som vi hört talas om när det gäller Napster och utbyte av musik på nätet. Användarna kan samverka direkt utan att gå över en central server. Mycket decentraliserat, rent av anarkistiskt. Men det har också länge sagts att hotet mot den personliga integriteten idag inte så mycket kommer från en "Storebror", som hos Orwell, utan från alla "småbröder" ute i världen som plötsligt vet alldeles för mycket om oss. En sökmotorteknik som bygger på peer-to-peer-teknik skulle kunna förstärka detta ytterligare. Tills vidare är nog bästa skyddet att noga tänka över vad man själv publicerar om sig på nätet och vad man säger i olika diskussionsgrupper. Det är mer än man tror som sparas - någonstans av någon.

NOT: Partier inom klammer ströks av tidsbrist i programmet.